Neuroekonomi (neuroeconomics) är ett nytt (kanske lite trendigt) forskningsområde, som försöker kartlägga systemskiktet under den psykologiska modelleringen i beteendeekonomi, nämligen hjärnans biologiska funktion. Att försöka förstå korrelationen mellan beslutsbeteenden och underliggande mekanismer i hjärnan bör på sikt kunna vidga perspektiven och därmed både förbättra förståelsen för hjärnans funktion och hjälpa oss hitta bättre modeller i beteendeekonomi. (Det finns dock ekonomer som tycker att neuroekonomi får för stor uppmärksamhet och att man missförstår och underskattar traditionella ekonomiska modeller.)

Metoden är väsentligen att göra samma typ av experiment som i gängse beteendeekonomi (se Tumregler och tankefel etc), men samtidigt med magnetkamera etc observera vilka delar av hjärnan som engageras och även studera vilka olika kemiska substanser som är involverade.

Hjärnans huvudstruktur

Grovt förenklat kan hjärnan delas upp i tre delar enl. nedan. Jag har då valt en evolutionsinspirerad uppdelning och begrepp enl. [Simonson2007]. Uppdelningen anses enl. wiki/Treenig hjärna (kontrollerat 131014) föråldrad, men är bra nog här. För övrigt verkar hjärnforskningen vara under stark utveckling och någon "slutgiltig" detaljerad strukturering och kunskap finns inte.

• • Reptilhjärnan: inkl hjärnstam och lillhjärna, motsvarar grovt en reptils hjärna. Den mest primitiva delen av hjärnan, som automatiskt kontrollerar viktiga överlevnadsfunktioner, andning, hjärtats rytm, blodtryck, primitiva försvarsreaktioner etc.

  • Limbiska systemet (känslohjärnan el "däggdjurshjärnan"), där amygdala är centralt. Behövs för däggdjur - t ex måste en mamma för att ha lust att amma vara känslomässigt knuten till sitt barn. Styr snabba känslomässiga (ibland nästan automatiska) beslut. Avsikten med både positiva och negativa känslor är att vi ska styras att tillfredsställa kroppens behov att överleva och fortplanta sig. Limbiska systemet väljer, för säkerhets skull, att betrakta det som är ovant som ett hot, t ex ett ansikte av annan "ras". Det är ett gammalt system i hjärnan; vi delar det med t ex råttor. Det är det som är igång när vi säger elaka saker utan att tänka.

  • Neocortex (nya hjärnbarken, "människohjärnan"). Viktig del där är frontalloben (pannloben), vars främre del kallas prefrontalcortex (PFC). PFC är involverad i resonerande och förståelse och hjälper oss att fatta långsammare, mer genomtänkta beslut. Pannloben kan planera och hämma impulser från limbiska systemet. Pannloben kan alltså göra omprövningar av situationer och reglera ner onödiga "vargen-kommer"-signaler därifrån. Det kan dock kännas jobbigt att behöva inkludera pannloben för en uppgift (kräver koncentration att utestänga distraktioner). Dock är det inte så dumt att involvera pannloben om man arbetar med t ex politisk diplomati.

Hjärnans funktioner vid beslutsfattande

Limbiska systemet resp. neocortex har, enl. [Gospic2012], hand om snabba resp. långsamma beslut (det ligger nära till hands att tro att dessa hjärndelari alla fall delvis kan mappas på Kahnemans mentala modell med system 1 och system 2 enl. Tänka snabbt och långsamt). När vi ska fatta beslut under stress (upplevt hot) flödar stresshormonerna kortisol och adrenalin (se fotnot 4 och 5 nedan) och limbiska systemet jobbar för fullt. Blodsocker styrs till musklerna för att vi ska fly eller fäkta. Om det då i stället är ett svårt intellektuellt problem vi ska lösa, så har vi olika alternativ:

• 1. Bli limbiska, dvs börja styra och ställa på ett aggressivt sätt. Vi tar då stora risker.

  2. Göra snabb bedömning att vi inte har nån chans att reda ut den aktuella soppan och få en black-out (dvs spela död)

  3. Behålla lugnet och koppla in neocortex/system 2. En strategi som kräver träning (ibland överinlärning) och kontroll. Vi låter då kanske pannloben ta sig tid att väga in osäkerhet och förväntad nytta i utfallen för olika tänkbara alternativ.

Något som ökar chansen att man använder pannloberna enl alt. 3 verkar vara att ha övat upp förmågan att aktivera sitt "trygghetssystem" och skaffat sig höga oxytocin-nivåer (fotnot 3 nedan). Ett alltför utvecklat "hotsystem" hindrar i st inkopplingen av pannloberna (från Svd 130924/Idag: Vara snäll mot sig själv ett sätt att bli klok, kontrollerat 131015). Huruvida trygghetssystemet eller hotsystemet tar överhanden i en viss beslutssituation påverkas förstås av de erfarenheter man har med sig och den träning man fått men också av de värderingar (konkurrensmentalitet etc) som råder i samhället.

Belöningar, i form av duschar av dopamin (fotnot 1 nedan) mot strukturer i limbiska systemet, är en stark drivkraft att gilla och vilja ha saker (ex: vi kanske kollar mailkorgen ofta för att ibland få den dopamindusch, som bekräftande mail kan ge oss). Förlust av något kodas som frånvaro av belöning (uteblivande av dopamindusch). Det är förstås inte alltid bäst att agera på ett sätt som ger hjärnan kortsiktig belöning. Ibland inser pannloben att man bör sätta igång ett träligt projekt, trots att amygdala spjärnar emot, för att få belöning (eller undvika obehag) senare, dvs när projektet gett återkoppling. För långa projekt kan delmål underlätta processen. Viktigt är att motivationen kommer inifrån och att även vägen till (del-)målen känns bra. Att motivera en smart person med pengar kan få denne att prestera sämre. Självbestämmande (autonomi) är belönande. Människan agerar inte i krasst egenintresse utan söker samarbete och rättvisa. Hon har (oftast) spegelneuroner som hjälper henne att inte bara logiskt via pannloben utan även känslomässigt förstå andras situation och lida om hon ser andra lida (affektiv empati).

Några (preliminära) resultat från neuroekonomin

Reglersystemen i hjärnan är synnerligen komplexa och forskarvärlden förstår antagligen fortfarande bara en liten bråkdel av hur de fungerar i interaktion med omgivningen. I alla fall så försöker neuroekonomin öka kunskapen om hur olika delar av hjärnan och diverse hormoner och -signalsubstanser är involverade i olika psykologiska och sociala beslutssituationer. En viktig fråga är hur hjärnan, vid beslut, väger olika nyttigheter mot varandra, tex pengar eller vänskap, promenad eller en god måltid. Man tror - enl. Svd-artikeln Så jämför hjärnan ... (kontrollerat 131014) - att orbitofrontala hjärnbarken (räknas till pannloben enl. nervsystemet.se. kontrollerat 131015) är inblandad i denna valutakonvertering. Andra exempel på hypoteser eller kunskap relaterade till beslutssituationer enl. [wiki/Neuroeconomics] (kontrollerat 131014):

a) beslut under osäkerhet: PFC (i pannloben) är involverad i utforskande, resonerande och förståelse och hjälper oss att fatta genomtänkta beslut under osäkerhet (dvs när all information inte finns tillgänglig). Belöningshormonet dopamin (fotnot 1 nedan) är involverat.

b) förlustaversion: Studier har visat att stressreaktioner (hudkonduktans, puls etc) är större vid monetär förlust än vid monetär vinst. En studie fann att individer med skadad amygdala hade mindre förlustaversion än andra.

c) tidsinkonsistens, intertemporalt val (handlar om beslut kring nyttor distribuerade i tid): limbiska systemet är mest aktivt när vi väljer omedelbar (dopamin-) belöning medan PFC är lika aktivt när vi väljer långsiktig belöning. Ju längre fram i tiden en belöning ligger desto mer minskade förhållandet mellan aktivitet i limbiska systemet och i PFC. Reducerad serotoninnivå (fotnot 2) tycks (i alla fall hos råttor) öka diskontering av (osäkra) belöningar i framtiden.

d) beslut vid sociala interaktioner: människan har en tendens att samarbeta även i fall där hon objektivt skulle tjäna på att inte göra det. Det tycks som att detta bekräftas av att vissa områden i belöningssystemet i hjärnan aktiveras speciellt vid socialt samarbete. Dock krävs viss ömsesidig tillit och sådan tycks vara relaterad till oxytocin (fotnot 3).

Ovanstående synes bekräfta att homo sapiens normalt inte uppfyller klassiska ekonomins antaganden om logisk rationalitet. Enl. SvD-artikeln Så jämför hjärnan .. är de enda, som i experiment beter sig helt enl. ekonomiska modellerna, vuxna med autism.

__________________________________________________

Anm. Hjärnan är synnerligen komplex och det finns många intressanta aspekter på dess funktion. Under avsnittet Vetenskap, sanning och makt finns sidan Biomedicinska vs. sociala paradigmet, där som fotnoter bl. a. berörs interaktionen hjärna - miljö (not 2) och hjärnans plasticitet (not3). Ännu mycket mer om människans hjärna finns i temaavsnittet Homo sapiens - informationsbehandling.

__________________________________________________

Fotnoter om signalsubstanser/hormoner

OBS! Generellt kan man inte förutsätta att molekylära processer (koncentration av signalsubstanser etc) är det som orsakar psykologiska processer även om det ibland uttrycks så. Det är lika mycket det psykologiska som påverkar vår kemi, dvs psykologiska och molekylära processer är normalt korrelerade och parallella (samtidiga).

Länkar nedan kontrollerade 2013-09.

1. dopamin: fokus.se: ingår i många system; reglerar motorik, vakenhet, glädje etc; njutnings/belöningsämne; wiki/dopamin: orsakar uppsökande beteende för att få njutning/belöning och beteende som undviker skador. Ökar motivation och nyfikenhet.

2. serotonin: wiki/serotonin: mättnads- eller "miljön-är-bra"-signal eller "revirstriden är vunnen"-signal i hjärnan. Indikator för social ställning (rangteorin försöker förklara hur depression - korrelerande mot låg serotoninhalt - uppstått för att öka överlevnadschanser hos den som av vinnaren bedöms ha "accepterat" underordnad roll); läkemedel för att ge hög serotoninnivå kan medföra accepterande av orättvisa överenskommelser

3. oxytocin: wiki/oxytocin: "lugn och ro"-hormon; förhöjt av amning eller taktil beröring; ökar tillit hos människan

4. kortisol: wiki/kortisol: stresshormon som utsöndras mer el mindre dygnet runt men aktiveras mer vid flykt- och kamprespons eller vid inflammationsrisk. Får levern att bilda glykos för ökad blodsockernivå. Överskott ger bukfetma. Oxytocin minskar kortisolhalten.

5. adrenalin: wiki/adrenalin: stresshormon som kortsiktigt ökar kroppens förmåga att hantera en flykt- eller kamprespons. Utsöndras alltså vid upplevda hot (inkl självkritik och t ex rädsla att inte duga!) Mängden adrenalin är beroende av kortisolvärdena.

______________________________________________