Länkar nedan är kontrollerade 2015-03-20 eller senare. Fattigdom innebär knapphet i resurser för individ, grupp el nation. Oftast avses brist på monetär inkomst el tillgång. Den kan också avse brist på föda, vatten, utbildning o.s.v. Det finns två slag av fattigdom:

• absolut fattigdom, inkomst/tillgång under viss absolut fattigdomsnivå, ofta mätt som dagsinkomst, t ex 1.25 USD/dag. Avser grundläggande mänskliga behov som behöver tillfredsställas för rimligt anständig fysisk möjlighet att överleva.
• relativ fattigdom, avser inkomst/tillgång relativt andra individer i det samhälle man lever i. Visar alltså grad av ojämlikhet och är relaterat till upplevelse av fattigdom. Kan mätas t ex med ett sammanfattande mått GINI-index. Det är ett betydligt mindre flummigt och godtyckligt begrepp än "rättvisa"

Absolut fattigdom har minskat från c:a 40 % på 80-talet till c:a 20 % 2010 (enl. bild i Wiki: Fattigdom). Fortsatt minskning är viktiga mål för t ex FN och världsbanken. Alltjämt lever 2.2 miljarder människor under eller nära fattigdomsgränsen; se pressmeddelande om Human Development Report 2014 från UNDP (FNs utvecklingsprogram). För uppskattning av "antal undernärda personer i världen just nu", se worldometers.info/se/ (150320: totalt c:a 7.3 miljarder varav c:a 0.88 miljarder undernärda och ungefär dubbelt så många överviktiga).

Beträffande ojämlikhet säger Oxfams rapport Working for the few bl.a. att de 85 rikaste personerna äger lika mycket som den undre halvan av världens befolkning (dvs de c:a 3.6 miljarder fattigaste) och att 7 av 10 personer bor i länder där inkomstklyftor ökat de senaste 30 åren.

GINI-index - ett mått på ojämlikhet

För att få historiskt perspektiv på ojämlikhet är det praktiskt om man någorlunda precist kan sammanfatta fördelningen av tillgångar i ett enda mått (även om mycket information då går förlorad). Ett sådant modernt mått som ofta används är Gini-index. Den är ett mått på avstånd mellan uppmätt fördelning (av inkomst eller kapital) och en helt jämn fördelning. Om fördelningen är helt jämn är Gini-index 0. Om tillgångar är koncentrerade till en person är index = 1 (eller ibland: "100 %").

För OECD:s statistik med Ginimåttet för disponibel inkomst efter skatt och transfereringar, se Ekonomifakta: Ginikoefficient -internationellt. Som framgår i tabellen där ligger (c:a år 2010) Slovenien, Norge, Island och Danmark lägst med 0.25 och Chile högst med 0.50. Tjeckien, Finland, Slovaken, Belgien och Sverige ligger på 0.26. OECD har också gjort en kompletterande analys där man tar hänsyn till omfördelande effekten av individuell konsumtion av offentligt finansierad välfärd (presenterad i 390-sidig rapport "Divided we stand", som jag dock inte läst). Då ligger Sverige bäst till på listan med Gini 0.18.

I Wiki/List of Countries... kan man finna uppgifter som Världsbanken sammanställt för en större del av världens länder. Då blir variationerna ännu större. Där ligger Danmark på första plats med 0.24 (år 2005) och Seychellerna 0.66 (år 2007).

Det är förstås så att i ett fattigt land där nästan alla lever på existensminimum kan Gini-index inte blir så låg som i ett utvecklat land eftersom det inte finns mycket att snedfördela. Man talar om en ojämlikhetsgräns, dvs den högsta nivå på ojämlikhet som är förenlig med aktuella samhällets utvecklingsnivå; se erikbengtsson.blogspot.se: Mesta möjliga ojämlikhet och inkomstojämlikhet historiskt).

Aktuell samhällsdebatt och forskning om ojämlikhet

Ekonomen Thomas Piketty gav ut sitt mastodontverk Le Capital au XXIe siecle år 2013. Han hade gått igenom en mängd historiska data och undersökt kapital- och inkomstfördelning sedan 1700-talet. När boken blivit översatt till engelska och tillräckligt många hunnit läsa boken blev det år 2014 mycket debatt i massmedia. För oss som inte orkade läsa c:a 970 sidor i ämnet kom en bra sammanfattande bok på 111 sidor av Jesper Roine ([Roine2014]). För den som vill kolla debatten bland ekonomer, se ekonomistas.se/?s=piketty.

Jag försöker här ytterst kort sammanfatta andemeningen när det gäller slutsatser i Pikettys bok, som jag förstår det från [Roine2014].

• Ojämlikhet är ett obönhörligt resultat av kapitalismen och kan bara minskas genom inskränkningar i denna. Görs inte detta riskeras demokratin.
• Mekanismer:

a) Rika (VD:ar etc) har en tendens att använda sin makt för att skaffa högre inkomster än vad som motsvarar produktiviteten

b) Inkomst av kapital kommer framöver tendera att öka mer än tillväxten ("r > g", dvs return > growth) vilket koncentrerar förmögenheter. Arv ökar på snedfördelningen.

Mekanism b) är viktigare än a) för att öka ojämlikheten över tid.

• Som inskränkningar för kapitalismen föreslår Piketty progressiv förmögenhetsskatt (kräver internationellt samarbete) och inkomstskatt.

Det är ingen större överdrift att säga att den globala, flexibla marknadsekonomin de senaste c:a 30 åren har medverkat till att välfärden tenderat att komma i kläm. Fler människor har hamnat i en osäker situation genom att de blivit korttidsanställda eller arbetslösa oavsett ålder, utbildningsgrad el. migrantstatus. Ekonomen Guy Standing har identifierat sådana grupper och sammanfört dem till en egen klass, som han kallar prekariatet (se recension av hans bok Prekariatet - den nya farliga klassen i tidskriften response.se). Se också Arbetslinjen vs basinkomst?

Det finns numera mycket data inte bara kring absolut fattigdom utan också om ojämlikhet och dess statistiska samband med andra faktorer. Dock är det förstås inte så lätt att tydligt påvisa orsakssamband - t. ex. mellan jämlikhet och tillväxt. Men det är inte orimligt att tänka sig att högre jämlikhet genom att ge bra skyddsnät gör att människor vågar ta risker och därmed främjar tillväxten. Jämlikhet baserad på alltför höga (dåligt utformade) skatter kan dock medföra att incitamenten till nyskapande tillväxt minskar. Några studier visar att inkomstojämlikhet är kopplat till lägre tillväxt i fattiga länder och högre i rika länder (enl. Wiki: Ojämlikhet,). IMF, som traditionellt förespråkat åtstramningar och skattesänkningar, säger i en rätt färsk rapport att ojämlikhet generellt sett ger lägre tillväxt och att högre skatter, lämpligt utformade, då också kan vara bra för tillväxten (se di.se 140317).

Forskning redovisad i [WilkinssonPicket2009] indikerar att alltför hög grad av ekonomisk ojämlikhet har ett antal negativa effekter på samhället: drogmissbruk, sämre hälsa, fetma, frekvens tonårsfödslar, våld etc. (korrelation men kausalitet ej vetenskapligt bevisad). Wilkinsson säger att det som bäst förklarar skillnader inte är graden av absolut fattigdom utan graden av ekonomisk ojämlikhet.

Tillit är viktig för att ett samhälle ska fungera smidigt. [WilkinssonPicket2009] , kap. 4, går igenom studier som visar stark korrelation mellan jämlikhet och tillit och att det troligen huvudsakligen är jämlikhet som orsakar tillit (även om tillit också i viss mån medverkar till jämlikhet).

• Ex (från Josh Lauer: Driven to extremes): När ojämlikheten i USA steg på 1970-talet började bilister undvika att plocka upp liftare. I stället började bilisterna att skydda sig lite extra mot hot från "ett hårt och opålitligt samhälle" genom att köra stadsjeepar som såg ut som pansarvagnar ...

Uppfattningar om ojämlikhetspåverkan på samhället varierar förstås beroende på olika politiska filosofier och ideologier. Finansmannen Björn Wahlroos framför i sommarprat 20140812 sitt budskap. Jag försökte snappa upp det viktigaste (men reserverar mig för mina ev. missuppfattningar). Alltså, enl. Wahlroos:

• Om fattigdom: Absolut fattigdom har minskat. Detta är viktigare än att minska relativ fattigdom. Jämlikhet per land inte är så viktig som mellan länder.
• Om globalisering etc: Risktagande måste löna sig, inkomstgap behövs som drivkrafter. Globalisering är bra för dom som har det sämst men det stämmer att lägre medelklassen i EU/USA förlorar (dvs globalisering är ett nollsummespel).
• Ang. Piketty-debatten:

- den digitala informationsekonomin innebär att i princip vinnaren tar allt - lokal framgång existerar ej.

- arvs betydelse: fem rikaste i världen är inte arvingar.

Några av de rikaste personerna i världen på senare tid har helt klart blivit rika p gr av deras företags enorma tillväxt i en global värld, t ex Gates - Microsoft, Buffet - Berkshire Hathaway, Kamprad - Ikea, Stefan Persson - H&M, Zuckerberg - Facebook o.s.v. Intressant är att Gates och Buffet funderat lite extra kring kapitalets fördelning i världen kontra behoven som finns och tagit egna initiativ: de bjöd med start 2010 in andra dollarmiljardärer att ge minst hälften av sin förmögenhet till välgörenhet (Giving Pledge).

Naturligtvis behöver man dock inte vara dollarmiljardär för att det ska vara "lönt" att göra något bra för andra. Lyssna gärna på ett Ted-talk av filosofen och praktiske etikern Peter Singer, där han pläderar för "effective altruism".

Anm: Singer är (preferens-)utilitarist och jag köper antagligen inte alla konsekvenser av denna etik utan misstänker att den bör pragmatiskt kombineras med andra synsätt (se också [Petersson2010] om varianter av nytta). Detta är inte någon anledning att misskreditera honom. Hans Ted-talk är värt att reflektera över och dra slutsatser från.

___________________________________