Det extraverta idealet i västkulturen

Enl. Jonkman är introversion i stor utsträckning ett medfött personlighetsdrag. Från mitten 1900-talet har det fått negativ klang hos oss. Förut gällde "tala är silver, tiga är guld". Nu råder en extravert norm (tillsammans med individualism och ofta narcissism). I USA funderar psykologisamfundet på att klassa introversion som sjukdom. Denna rådande samhällsnorm förklarar varför introverta ofta kallar sig extraverta (stavning: se not 1) och fejkar extraversion.

Enl. Cain startade i USA en kulturell utvecklingsprocess redan omkring år 1900. Tidigare skulle man vara disciplinerad och karaktärsfast, men då gick man över till en personlighetskultur, där man skulle vara frimodig och underhållande. Orsaken var flytten från landsbygd till städer. Hur skulle man kunna göra gott intryck på människor, som man inte var släkt med eller hade andra band med? Självtillit, självsäker framtoning blev viktig (Dale Carnegie spelade en roll). Begreppet mindervärdeskomplex blev förklaring till många livsproblem.

Cain: Extraversion är inte idealet i alla kulturer. I Asien är det ett uttryck för djup reflektion och högre sanning att vara tystlåten och inåtvänd, s 235.

Vad säger forskning?

Cain: Numera är det i USA de högröstade som får sin vilja igenom, s 71. Detta trots att forskning visat att det inte finns samband mellan mängden prat och grad av insikt. Extraverta bestämmer att alla ska arbeta i öppna kontorslandskap, s 99. Vi har inte förstått att samarbete, insyn och rivna murar, som fungerade bra med asynkrona internetkontakter, inte fungerar så bra i kontorslandskap, s 104. Brainstorming i grupp fungerar inte, s 115.

Cain: Det man verkar veta numera är att mellan 1/3 och 1/2 av oss introverta (Cain s. 319; hon har nog en USA-kulturpåverkad definition; Jonkman säger 25 %). Introversion säges påverkas ungefär till hälften av arvet (s 141) men det handlar eg. om ett intrikat samspel mellan arv och miljö, s 259. Egenskapen har inte överlevt av en slump. Evolutionär förklaring kan vara att flockar, där det ingår känsliga, reflekterande, uppmärksamma individer, kan ha större chans överleva (s 188). Cain tror att genom att mer rättvist fördela inflytande mellan handlande, extraverta människor och reflekterande, introverta människor så kan vi förbättra världen.

Jonkman: Biologiskt handlar det om graden av aktivitet som behövs för att dopamin ska berätta för hjärnan att den är nöjd. En extravert blir rastlös och vill ha dopaminkickar. En introvert har inte långtråkigt, avskyr grupparbeten och kontorslandskap, kommunicerar hellre med text än tal. Hen blir ofta tyst vid middagsbordet, eftersom hen inte hinner göra sin analys och uttala sig innan övriga, extraverta, bytt samtalsämne. Test: om du inte förstår andra individers behov av ensamtid är du antagligen inte introvert, s 16.

Övning. Det finns en annan nära besläktad personlighetsdimension, som också är påtagligt ärftlig (men naturligtvis påverkas av omgivning också). Det är dimensionen lågkänslig - högkänslig. Testade med hjälp av en viss checklista beräknas c:a 1/5 vara högkänsliga. Dessa utmärks av att de bearbetar intryck djupare än andra. Psykologen Elaine Aron blev (antagligen för att hon själv var högkänslig) varse att detta var ett viktigt område och startade forskning på 1990-talet (området verkar ha förbisetts eller missförståtts tidigare). Det visade sig att även djur har motsvarande typ av känslighetsvariationer. Nu till frågorna:

1) Vilka fördelar kan det medföra för människosläktet att en viss andel är högkänsliga?

2) "Att vara icke-högkänslig är bäst"? Detta verkar vara ett outtalat ideal i västvärlden (det förekommer t.o.m. att man ger högkänsliga den negativa etiketten "överkänsliga"). Varför?

3) Hur får vi ett samhälle som bättre tar vara på både hög- och lågkänsligas olika kompetenser?

4) (överkurs) Vilka fyra viktiga aspekter av högkänslighet står Arons "DOES" för?

5) (överkurs) Hur kan högkänslighet i olika kontexter misstolkas och leda till diagnoser?

Hjälpmedel: Broschyr (kort beskrivning) eller boken av Elaine Aron The highly sensitive Person (1999). Överkursmaterial: Kandidatuppsats gjord av Anna-Malin Gudmundsdottir och Hanna Hellquist om Högkänslighetens spektrum (intervjustudie med syfte ta reda på hur ungdomar och vuxna tolkar och upplever högkänslighet); Sveriges förening för högkänsliga (SFH) har en lista över intressant forskning.

Anm. Personlighetsdimensionen extraversion <-> introversion är väl etablerad inom psykologin. Begreppen myntades redan av Carl Gustav Jung 1921 och ingår numera i personlighetsteorin femfaktormodellen. Dimensionen högkänslighet <-> lågkänslighet är ganska ny. Dimensionen har troligen (ännu?) inte allmänt accepterats inom psykologin, vilket inte hindrar att forskningen om den är seriös vetenskap. Viktigt att komma ihåg är att varken "introversion" eller "högkänslighet" handlar om sjukdomsdiagnoser utan om naturliga personlighetsvariationer, som innebär både (kulturellt relaterade) fördelar och nackdelar för individen precis som "extraversion" och "lågkänslighet". Sannolikt är den fördelning av egenskaper som finns i populationen gynnsam för samhället i stort om den tas väl tillvara.

Tillägg 2019-03: Se sidan Psykiska variationer (i temaområdet Homo sapiens informationsbehandling) och speciellt not 2 om högkänslighet)

Undring

Var det extraverta som bestämde 90-talets pedagogiska skolpolitik?

__________________________

___________________________