De flesta av oss har väl spelat kula i barndomen och därvid haft rollen som vinnare eller förlorare. Om vi förträngt hur det gick, så kan kanske Sten Selanders dikt Spela kula hjälpa oss komma ihåg.

I [Molander2014] åskådliggörs med detta enkla spela-kula-exempel varför ojämlika förutsättningar leder till ökad ojämlikhet:

Ex.: Två personer spelar kula. Den ene har från början 50 kulor, den andra 5 kulor. Dom satsar var sin kula per omgång. Den som vinner en omgång får båda kulorna. När en spelare har slut på kulor är spelet slut och den som nu har alla kulorna vann alltså spelet.

Problem 1: Antag att båda är lika skickliga. Hur mycket större chans att vinna har den som hade flest kulor från början?

Problem 2: Antag att skickligheten hos spelaren med bara 5 kulor är så mycket större att chansen att vinna är lika stor för båda. Hur mycket större är då skickligheten hos spelaren med 5 kulor?

Det går att räkna ut att den med tio ggr fler kulor har 10 ggr så hög sannolikhet att vinna om båda är lika skickliga. Om spelarna ska ha samma chans att vinna så måste den med 5 kulor vara c:a 15 % bättre än den med 50 kulor. Förslag på matematiskt lösning finns här för den som är intresserad.

Exemplet illustrerar det som är gammal visdom och som vi väl alla har på känn - den som har mycket får mer. Dessutom är det så att även en liten initial avvikelse från jämlikhet förstärks över tiden med upprepade transaktioner. Om ägodelar ärvs, så förstärks ojämlikheten över generationer. Reglertekniskt kan man säga att jämlikhet är ett instabilt tillstånd.

Argumentet att den som hade fler kulor har fler kulor för att denne är skickligare är också helt otillräckligt. Inkomster och förmögenheter står inte i proportion till skillnad i färdighet eller arbetsinsats. Dessutom är det ofta i sociala samspelet mindre trevliga egenskaper som hänsynslöshet, aggressivitet och lurighet etc som påverkar vem som får mest.

_________________________________________