Tilltrasslade hierarkier
Hofstadters funderingar på 70-talet (och Sperrys redan på 60-talet)
Douglas Hofstadters bok [Hofstadter1979] (Gödel, Escher, Bach) tar upp medvetandet i några kapitel. På 60- och 70-talet visste man inte vad man vet idag om hjärnans struktur och funktionsuppdelning i olika hjärndelar etc och hade inte tillgång till avancerade skanningstekniker. Men Hofstadter fångar något centralt och principiellt kring synbarlig emergens - baserad på komplex struktur byggd av enklare delar - som bör vara tillämpligt här. Han tar upp intressanta problemställningar kring kopplingar mellan biologiska och psykosociala nivåer i hjärnan. Han resonerar bl.a. kring begreppen holism, reduktionism och emergenta fenomen.
En kul illustration finns i [Hofstadter1979], kapitel X: Levels of Description, and Computer Systems/… Ant Fugue, där Sköldpaddan, Akilles, Krabban och Myrsloken har ett ganska djupt och sinnrikt samtal om en myrstack med dess grundläggande komponenter, myrorna, indelning i olika kaster (arbetare, soldater …) och myrstackens strukturer eller mönster på högre nivåer.
Hofstadters hypotes i kapitel XX: Strange loops as the crux of consciousness, ([Hofstadter1979], avsnittet om Strange loops, or tangled hierarchies, s 709) är att emergenta fenomen, på toppnivån i hjärnan - ideer, förhoppningar, medvetande, fri vilja - baseras på en slags strange loops (självrefererande system, not 1), där resultatet blir ömsesidig påverkan mellan toppnivån med sina emergenta, psykiska fenomen och bottennivån med neuroner (not 2). Hofstadter är inte principiell antireduktionist. Han säger:
Jag tvivlar inte på att en totalt reduktionistisk men obegriplig förklaring av hjärnan finns; problemet är hur man ska kunna översätta den till ett språk vi själva kan fatta. Vi önskar naturligtvis inte en beskrivning i termer av positioner och impuls hos partiklar; vi önskar en beskrivning som relaterar neural aktivitet till signaler (mellannivå-fenomen) - och som relaterar signaler i sin tur till “symboler” och “subsystem”, inkluderande den förmodade självsymbolen.
Hofstadter har ungefär att samma syn på tilltrasslade hierarkier i hjärnan som neuroforskaren Roger Sperry och citerar en del text från Sperrys artikel 1966: Mind, Brain, and Humanist Values (från papperskopia) eller som html. Jag citerar här (delvis andra delar än Hofstadter) från artikeln:
Mental forces in this particular scheme are put in the driver's seat, as it were. They give the orders and they push and haul around the physiology and physico- chemical processes as much as or more than the latter control them. This is a scheme that puts mind back in its old post, over matter, in a sense — not under, outside, or beside it. It's a scheme that idealizes ideas and ideals over physico-chemical interactions, nerve impulse traffic — or DNA....To put it very simply, it becomes a question largely of who pushes whom around in the population of causal forces that occupy the cranium. There exists within the human cranium a whole world of diverse causal forces; what is more, there are forces within forces within forces, as in no other cubic half-foot of universe that we know....In the brain model proposed here, the causal potency of an idea, or an ideal, becomes just as real as that of a molecule, a cell, or a nerve impulse. Ideas cause ideas and help evolve new ideas. They interact with each other and with other mental forces in the same brain, in neighboring brains, and in distant, foreign brains.
Se figur nedan som skissartat och förenklat i någon mån försöker illustrera Hofstadters och Sperrys hjärnmodellansatser.
Figur 1: Försök att - inspirerat av Hofstadter och Sperry - skissartat visa modell av hjärnans systemnivåer.
Enl. modellen i figuren kan hjärnans tillstånd/upplevelser - eg. självklart? - påverkas både via (övrig) kropp och via symbolisk interaktion med andra hjärnor. Blodsockerhalt eller alkohol är exempel på ämnen, som via kroppen kan påverka tillståndet i hjärnan. Men t ex verbalt hot från andra hjärnor kan givetvis också påverka, t ex skapa rädsla och oro i hjärnan.
Ex. Antag hypotetiskt att någon reduktionistiskt övertygad forskare visste i detalj hur Shakespeares hjärna såg ut på biofysisk nivå (innan han skrev sin första bok?), dvs exakt kopplingsschema mellan neuroner, kvanttillstånd etc. Skulle det innebära att forskaren kunde förutsäga Shakespeares tankar och upplevelser, som resulterade i hans samlade verk? Kan man t ex bortse från interaktionen med omgivningen? Naturligtvis inte.
__________________________________
Not 1. Ungefär som att något inuti ett system hoppar ut och agerar/verkar på systemet som om det befann sig på utsidan av systemet. Språkligt exempel: “Följande mening är falsk. Föregående mening är sann”. (Gödel, Escher, Bach, s 21 och s 691).
Not 2. Eg har strange-loop-hierarkin av nivåer ej väldefinierade högsta och lägsta nivåer etc. Hofstadter talar om tangled (tilltrasslade) hierarchies eller heterarchies.________________________________
Länk till nästa undersida: Forskningsläge mind-body.