Douglas Hofstadters bok [Hofstadter1979] (Gödel, Escher, Bach) tar upp medvetandet i några kapitel. På 60- och 70-talet visste man inte vad man vet idag om hjärnans struktur och funktionsuppdelning i olika hjärndelar etc och hade inte tillgång till avancerade skanningstekniker. Men Hofstadter fångar något centralt och principiellt kring synbarlig emergens - baserad på komplex struktur byggd av enklare delar - som bör vara tillämpligt här. Han tar upp intressanta problemställningar kring kopplingar mellan biologiska och psykosociala nivåer i hjärnan. Han resonerar bl.a. kring begreppen holism, reduktionism och emergenta fenomen.
Hofstadters hypotes i kapitel XX: Strange loops as the crux of consciousness, ([Hofstadter1979], avsnittet om Strange loops, or tangled hierarchies, s 709) är att emergenta fenomen, på toppnivån i hjärnan - ideer, förhoppningar, medvetande, fri vilja - baseras på en slags strange loops (självrefererande system, not 1), där resultatet blir ömsesidig påverkan mellan toppnivån med sina emergenta, psykiska fenomen och bottennivån med neuroner (not 2). Hofstadter är inte principiell antireduktionist. Han säger:
Hofstadter har ungefär att samma syn på tilltrasslade hierarkier i hjärnan som neuroforskaren Roger Sperry och citerar en del text från Sperrys artikel 1966: Mind, Brain, and Humanist Values (från papperskopia) eller som html. Jag citerar här (delvis andra delar än Hofstadter) från artikeln:
Se figur nedan som skissartat och förenklat i någon mån försöker illustrera Hofstadters och Sperrys hjärnmodellansatser.
Figur 1: Försök att - inspirerat av Hofstadter och Sperry - skissartat visa modell av hjärnans systemnivåer.
Enl. modellen i figuren kan hjärnans tillstånd/upplevelser - eg. självklart? - påverkas både via (övrig) kropp och via symbolisk interaktion med andra hjärnor. Blodsockerhalt eller alkohol är exempel på ämnen, som via kroppen kan påverka tillståndet i hjärnan. Men t ex verbalt hot från andra hjärnor kan givetvis också påverka, t ex skapa rädsla och oro i hjärnan.
Ex. Antag hypotetiskt att någon reduktionistiskt övertygad forskare visste i detalj hur Shakespeares hjärna såg ut på biofysisk nivå (innan han skrev sin första bok?), dvs exakt kopplingsschema mellan neuroner, kvanttillstånd etc. Skulle det innebära att forskaren kunde förutsäga Shakespeares tankar och upplevelser, som resulterade i hans samlade verk? Kan man t ex bortse från interaktionen med omgivningen? Naturligtvis inte.
__________________________________