Liberalism. Liberalismen är svår att sammanfatta - den innehåller många ideer. Grunden ska dock vara rationellt grundade (snarare än statusbaserade) kontrakt mellan individerna i samhället. Blicken är riktad mot nuet och framtiden mera än mot det förflutna (man opponerade mot ärvda rättigheter och privilegier). De flesta liberaler är öppna för kontinuerlig återkoppling från verkligheten till det regelverk som ska styra samhället. Huvudsakligen är det egendom, frihet och säkerhet som ska säkerställas av staten. Egendom anses förtjänas genom ansträngningar. Man glömmer lätt betydelsen av slump och arv. Världsbanksekonomen Milanovic har beräknat att mer än 80 % av variationen i realinkomst beror på faktorer som individen inte kan påverka: hemland och familjebakgrund. I återstående 20 % ingår slumpfaktorn. I praktiken hindrar inte liberalism särskilt mycket tendenser till ökande ojämlikhet. Socialliberaler vill dock använda staten för att rätta till orättvisor. Andra vill inte använda staten för sådana syften. Bland liberala tänkare är Rawls förespråkare för en aktiv fördelningspolitik. Han tänker sig att kontraktsslutande parter skulle använda maximinkriteriet för att välja alternativ (ungefär försäkringstänkande: parterna väljer en lösning som ger så bra sämstautfall som möjligt).

Konservatismen. Ojämlikhet är här en nödvändighet och en tillgång. Många olika ideer baserade på religion, agnosticism, ateism. Vissa tycker att staten ska stödja kärnfamiljen. Både frihandel och protektionism ryms. I grunden är konservatismen kunskapsskeptisk. Mänsklig okunnighet om fundamentala social processer ses som argument för att legitimera status quo och ifrågasätta reformer. Man tror inte på kontraktsteorier. Religion anses viktig för social stabilitet. Konservatismens slutsatser efter analys av förhandlingsspelet är att instabiliteten innebär att jämlikhet är omöjlig. Konservatismen har historiskt haft en tendens att acceptera kvinnoförtryck och slaveri med hänvisning till tradition, sedvänjor etc. Historisk och globalt har man försökt lösa legitimitetsproblemet genom stöd från religionen. [Molander2014] analyserar den religiösa grunden hos tre religioner:

• hinduismen: Enl. traditionell historieversion legitimeras det indiska samhällets struktur, dvs kastväsendet, på religiösa grunder. Den andra historieversionen är att manliga intränglingar från nordväst med brist på medföljande kvinnor införde en strikt social hierarki, där indiska kvinnor men inte män fick chansen röra sig uppåt i hierarkin. Den senare versionen styrks tydligt av nutida DNA-analyser. Det hade sammanställts ett regelverk för samhället, troligen c:a år 1500 till år 1000 före Kristus. Så småningom, c:a år 100 efter Kristus, blev reglerna detaljerade till Manus lagbok. Där finns metaforer och regler som etablerat en tydlig uppdelning i högre och lägre stående människor (se [Molander2014], s 150)
• kristendomen har skiljt mellan världslig makt och bortomvärldslig makt. Jesus sa ju: ge Caesar vad Caesar tillhör och Gud vad Gud tillhör och Paulus vidarutvecklade detta synsätt. Kristendom blev erkänd religion i Romarriket och snart också statsreligion. Kristendomen detaljreglerar inte samhället som t ex hinduismen. Det har under långa perioder varit en jämvikt mellan världslig och andlig makt. Tyngdpunkten i kristendomen ligger på NT med evangelierna och Pauli brev, som starkt talar för jämlikhet (Här är icke jude eller grek, Kol. 3:11 etc). Världsliga makthavare har dock vid behov valt textställen i GT som dessa ansett stödja t ex slaveriet (Noas förbannelse 1 Mos 9:24-27, dvs när profeten Noas son Ham råkade se Noa i berusat icke-respektabelt tillstånd och då dömer sonsonen Kaanan till ett liv i slaveri, se anm. 1 ).
• islam växte fram från en position där religion, stat och samhälle var i stort sett en enhet. Den sociala ordningen styrs, legitimerad av gudomligt ursprung, av Koranen och sharian. Liksom hos hinduismen ses en hierarki i samhället som förutsättning för ordning. Regelverket kan i sin detaljeringsgrad jämföras med Manus lagbok. Icke-muslimer ansågs kunna hållas i slaveri enl. islamisk lag. Det fanns dock också argument mot slaveri. Som för de flesta religiösa texter har uttolkarna stort ansvar för att tillämpningarna ska bli rimliga.

Upplysningstiden hade sekulära lösningar för att legitimera ojämlikhet. Hume ansåg att status quo var lösningen ( … det måste omedelbart framstå som en naturlig lösning … fortsätter åtnjuta vad han för närvarande är ägare till …). Omfördelning, som äger rum spontant ifrågasätts inte. Solidaritet med svaga tillhör kristendomen och allmosor är en av islams fem pelare. Kunskapsskepsis är inte den egentliga orsaken till attityden mot offentliga ingrepp. Orsaken är i själva verket att man vill säkerställa handlingsutrymmet för privat maktutövning. Detta är speciellt tydligt hos högern i USA.

Socialdemokratin. Uppfattningen om ojämlikhet som problem har lång historia. Men först under upplysningstiden analyserade man sociala strukturer teoretiskt. I frågan om allmän rösträtt var liberaler och socialister överens. De senare klövs i socialdemokrater och kommunister. Kommunisterna trodde inte att demokratins ramverk skulle räcka för att genomföra jämlikhet. Kommunistregimer valde att kontrollera såväl produktionsmedel som massmedia och kultur. Vänsterliberaler trodde att marknaden skulle medföra sund konkurrens och tolerant politisk miljö vilket inte stämde: Intressegrupper flyttar fram positioner och underminerar sunda marknadsmekanismer. I en ständig kamp kommer de intressegrupper som har makt tendera att få ännu mera makt. Detta talar för vänsterideologier som med statens hjälp vill korrigera missförhållanden. Men - tyvärr - maktbalansers instabilitet gäller också samhällen med stark stat. Även makteliten i kommunistiskt samhälle utnyttjar sin position till sin fördel. I själva verket är risken för maktkoncentration mindre i en marknadsekonomi eftersom denna stimulerar förnyelse och utmaning av karteller.

Socialdemokratin använder staten som mekanism för att kontrollera instabiliteten i förhandlingsrelationer. Kommunismen gör staten till en part i konflikten och försöker försvaga andra parter genom att eliminera privat ägande.

Socialdemokratins avvägningsproblem gäller vilken ambitionsnivå för att bygga jämlikare samhälle som är rimlig. Marknadslösning tillsammans med jämlikhetsökande åtgärder medför ofta ökad ekonomisk tillväxt. Men bara till en viss (okänd) punkt. Sen blir priset troligen minskat arbetsutbud och sparande (se Lafferkurvan). Traditionell socialdemokratisk strategi för utjämnande åtgärder:

• aktiv utbildningspolitik inriktad på grupper med svag studietradition (ett mått på framgång är att samband mellan föräldrars och barns inkomst är svagt). Detta är också en liberal ide.
• väl utbyggd socialförsäkring där avgifterna inte beror på risken (d.v.s. man överför resurser på det sättet och förbättrar löntagares förhandlingsposition)
• beskattningen (även proportionell skatt har utjämnande effekt)

Ett viktigt argument för jämlikhet är dessa två samband (Jämför [WilkinssonPicket2009])

• sambandet mellan jämlikhet och tillit (väl etablerad observation hos modern forskning)
• sambandet mellan tillit och välfungerande samhälle (skolor fungerar bättre, barn mår bättre, våldsbrottslighet lägre, hälsan bättre, skattefusket mindre)

_________________________________________