Nedan min egen lilla research baserad på diskussioner i allmänna media men också på några referenser längst ner på denna sida.

Arbetslivets villkor förändras

Det pågår ett ganska dramatiskt teknikskifte kopplat till digitalisering och globalisering. Förutom att många jobb tenderar bli korttidsjobb så bör vi antagligen planera för att jobben kan bli färre p gr av robotisering och artificiell intelligens. Inte bara industrijobb utan även tjänstesektorn automatiseras. Ökad tillväxt innebär inte med automatik lägre arbetslöshet. Enl NT 140903/Wijkman är de flesta forskare överens om att nya arbetstillfällen blir betydligt färre än de som försvinner. Vill man vara optimistisk så tror man förstås inte på detta - historiskt har det hittills efterhand kommit fram nya jobb, som man inte kunnat föreställa sig i förväg. Och det är klart att innan robotarna blivit riktigt bra så kommer t ex vård och omsorg kräva mycket personal. Fler systemutvecklare och programmerare kommer att behövas. Men det är ändå stor risk att vi inte i tillräckligt hög takt kommer att kunna skapa nya "riktiga" jobb som ersätter alltmer automatiserade jobb. Kanske måste vi då skapa många meningslösa jobb om vi ska fördela köpkraften (efterfrågan) för alla produkter och tjänster med hjälp av arbetsinkomster? Vill vi i längden att "påhittade" jobb ska behöva vara motprestation till inkomst?

Att många reflekterar över temat arbetslivsförändringar framgår av massmedia inte minst på senare tid. Här följer bara några få exempel:

Redan Keynes förutsade 1930 att i slutet av århundradet skulle teknologier ha medfört sådan effektivitet att länder som USA och GB borde ha nått 15 timmarsvecka. Det blev inte så. Antropologen och anarkisten David Graeber ger - på sitt underhållande och icke politiskt korrekta sätt - sin förklaring i artikeln On the phenomenon of bullshit jobs (2013) till varför. Vi har - tack vare vår protestantiska arbetsmoral och i linje med styrande elitskiktets önskemål - skapat en mängd (mest administrativa) nonsensjobb i det svällande skiktet mellan elitskiktet och bottenskiktet (det senare bestående av den lilla skara som gör något nyttigt, t ex sjuksköterskor). Företagsekonomen Mats Alvesson (som införde begreppet funktionell dumhet) är inne på samma tema i DN 140921 och säger att vi har en växande medelklass, som arbetar med symbolverksamhet och som gör att samhället liknar en kraftigt uppblåst ballong snarare än en pyramid. Han har också tidigare påpekat att högskolan blivit en gigantisk sysselsättningsarena för ungdomar, ofta med tveksamma kurser (DN 120912). Ekonomen Guy Standing har identifierat grupper, (Prekariatet 2013), som utsätts för den ökande flexibiliteten och osäkerheten på arbetsmarknaden. Många unga är arbetslösa och av de övriga har en stor andel tillfälliga arbeten. Sociologen Roland Paulsen konstaterar i Ingenjören 150123 att somliga har så mycket att göra på jobbet att dom nästan förgås medan andra gör "tomt" jobb flera timmar om dan. Fysikern och författaren Bodil Jönsson tycker att vi borde överväga att jobba bara två timmar per dag (Veckans affärer 150217). En av arkitekterna bakom arbetslinjen (se nedan), Per Schlingmann, beskriver i DN150511 Arbetslinjen är död hur gamla jobbmarknaden försvinner.

Det reella problemet i sammanhanget borde väl inte vara att varor och tjänster produceras allt mer effektivt. Tvärtom borde det ses som en fördel som kan utnyttjas positivt - om bara politiken kan skapa lämpliga fördelnings- och skatteuttagsprinciper (där mindre skatt på människoarbete i princip ersätts med mer skatt på robotars arbete etc). Problemet är kanske att det också behövs en kraftfull attitydförändring. Samhällstillhörighet, gemenskap, upplevt människovärde och meningsfullhet bör inte vara så beroende av konventionellt lönearbete som f.n. Arbete är inte bara lönearbete! Möjligheten att förverkliga sig själv och vara hjälp och stöd för andra borde väl inte bli mindre av mindre mängd lönearbete (i alla fall sådant lönearbete som i sig självt inte är meningsfullt och stimulerande)?

Vad innebär arbetslinjen resp. basinkomst?

Arbetslinjen: På alla individer i arbetsför ålder ställs uppfordrande krav att de måste anstränga för att hitta ett arbete (dvs klassiskt lönearbete). Att ha (haft) ett arbete är nödvändigt för att ta del av sociala försäkringar, t ex sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring (premiebaserade och med ersättning enl. inkomstbortfallsprincipen). Ansträngningen kan innebära att man genomgår något slags aktivitetsprogram via arbetsförmedlingen. Bara en dokumenterat ofrivilligt arbetslös individ kan med hjälp av intyg från behörig instans få socialbidrag. Den enda kategorin som i princip inte behöver arbeta är annars den som äger ett kapital, som ger tillräcklig avkastning att leva på.

Basinkomst (medborgarlön, negativ inkomstskatt, universell grundinkomst etc) = (typiskt) ovillkorlig regelbundet utbetalad garanterad summa pengar till alla medborgare i resp. land för att ge alla en ekonomisk grundtrygghet. Ofta tänkt att finansieras genom att socialbidrag och sociala försäkringar tas bort. Nivån ska helst vara sådan att man kan leva på enbart basinkomsten utan att ta bort incitament för att dessutom skaffa lönearbete (dvs tvångsarbete eller "samhällstjänst" är ej aktuellt).

Basinkomstprincipen är ingen ny ide. Den har diskuterats under lång tid och har förespråkats av politiska läger både på vänster- och högerkanten i många länder, t ex i USA (exempel James Tobin resp. Milton Friedman).

Argument för och emot basinkomst

Följande principiella argument för basinkomst framförs av statsvetaren Simon Birnbaum i Birnbaum 2013:

• Jämlika möjligheter. Filosofiskt kan basinkomst ses som en rättighet för varje levande människa (ungefär: vi har alla ärvt naturens resurser och resultat från tidigare generationer etc). Politiskt/ekonomiskt kan basinkomst ses som en del i en omfördelningsstrategi, som försöker motverka resultatet av slumpens påverkan (jämför Rawls' principer i Relationen individ - stat /Sociala kontrakt)

• Social och politisk jämställdhet. Basinkomst bidrar till att mildra maktasymmetrier, dvs vi behöver inte bli totalt vanmäktiga i förhållande till t ex utsugande arbetsgivare eller annan dålig relation. Eftersom basinkomst är fri från motkrav medverkar den med andra ord till förbättrad exit-möjlighet (jämför Relationen stark - svag part). Vi kan lättare bibehålla självrespekt och integritet.

• Ekologi. Det har framförts att basinkomst skulle kunna bli ett bra redskap att klara inkomstfördelning och social samhörighet utan ständigt materiellt växande ekonomi. Basinkomst kan främja frivillig lönearbetstidsförkortning och arbetsdelning och därmed minska belastning på miljön. Produktiva arbeten - formella eller informella - kan göras med kreativitet och meningsfullhet mer än arbetslönen som drivkraft.

Van Parijs (2001) säger att det grundläggande kriteriet för rättvis utformning av samhällets institutioner är att de på bästa möjliga sätt ska säkerställa verklig frihet för alla. Han uttrycker det som att basinkomst bidrar till "real-libertarian approach to social justice" och därför borde attrahera alla som har individuella friheter som ideal. Beträffande reciprocitetsproblemet (problem 2 nedan) ber han oss fundera på hur många människor som vi tror kan anses vara uppenbara snyltare (freeriders) jämfört med de oräkneliga människor, som använder det mesta av sin tid för att göra socialt viktigt men obetalt arbete.

Några fördelar med basinkomst

1. Lika för alla. Barnbidraget (i Sverige) åskådliggör hur också basinkomst kan fungera. Det är inte behovsprövat och därmed lättadministrerat. Det dras inte in om föräldrarna skaffar högre lön etc. Andra exempel är garantipension och subventionerad sjukvård som garanteras ovillkorligt. Arbetslinjen, å andra sidan, tenderar innebära att man förblir i inaktivitet om man fått behovsprövat socialbidrag. Om man aktiverar sig riskerar man ju att förlora bidraget

2. Grundtrygghet kan komplettera osäker/låg lön. Om man har grundtrygghet i form av ovillkorllg basinkomst kanske man vågar satsa på ett osäkert eget företag eller kan komplettera med låg eller sporadisk löneinkomst. Med andra ord: basinkomst skulle kunna fungera som (evigt) investeringsstöd eller lönesubvention. Basinkomst förbättrar arbetstagarens förhandlingsposition mot en arbetsgivare. Färre behöver kanske också tilldelas den begränsande identiteten "funktionsnedsatt" p gr av bristande attraktivitet på dagens arbetsmarknad.

Några problem med basinkomst

1. Ekonomisk genomförbarhet. Basinkomst riskerar blir mycket dyrt. Det gäller att hitta en fungerande balans där incitamenten för att jobba är tillräckligt kraftfulla samtidigt som att en individ helst ska kunna leva på enbart basinkomst.

2. Politisk genomförbarhet. Moraliska principer om reciprocitet, dvs att man måste arbeta för att förtjäna sitt levebröd, är djupt inrotade hos oss - vare sig vi känner oss lojala med politisk vänster eller höger. Att det huvudsakligen är slumpen inkl. genetiskt och socialt lotteri som bestämmer vår situation och våra tillgångar brukar vi inte reflektera över.

3. Grundtrygghet kan medföra passivitet. Motsatt effekt jämfört med fördel 2 ovan: Basinkomst kan riskera medföra att fler än idag avstår från lönearbete - om man tycker att man klarar sig på enbart basinkomsten och inte hittar ett tillräckligt roligt jobb.

4. Kvinnofälla? Givetvis skulle basinkomst kunna tänkas - om inte andra incitamentsåtgärder får motverka det - förstärka ett patriarkat och bli en kvinnofälla (ungefär som vårdnadsbidraget brukar bedömas). Men samtidigt blir då kvinnor mer ekonomiskt oberoende och familjerelationer kan bli mer frivilliga.

Erfarenheter av basinkomst i olika länder

År 2010 lanserade Iran enl. Tabatabai 2012 ett 5-årigt program för att stegvis ersätta subventioner av framför allt energi med ovillkorlig de facto basinkomst till alla iranier. Detta är det första exemplet på införande av basinkomst i ett helt land. Det var relativt lätt att motivera eftersom tidigare subventionssystemet hade stora nackdelar (bl.a. ineffektivt energiutnyttjande). Man slapp alltså diskutera reciprocitetsproblemet, eftersom man bara skulle ersätta ett dåligt omfördelningssystem med ett bättre. Enl. Salehi-Isfahani 2014 har programmet inte lyckats så bra hittills beroende på bl. a. internationella sanktioner och inflation kopplat till oskickligt styre. Det finns dock värdefulla lärdomar att dra från programmet.

I övrigt har basinkomstprincipen bara provats praktiskt i mindre skala i ett antal länder. I Alaska har basinkomst funnits i flera decennier. I Brasilien har basinkomstprojekt (Bolsa Familia) kommit igång under 2000-talet. I Indien gjordes ett intressant experiment omfattande 20 byar (varav 8 med basinkomst och 12 kontrollgrupp) 2011 - 2013 med positivt resultat (se Federico Pisones föedrag 2014-06 på NASA). Vissa inslag i det svenska välfärdssamhället påminner förstås om basinkomst, t ex barnbidrag, konstnärslön och garantipension. Men man vet alltså inte om/hur principen - tilllämpad konsekvent i ett helt land av vår typ - kan fungera i längden. Basinkomstkonceptet anses dock i forskarkretsar mycket intressant att jobba vidare med.

Varför så total fokus på arbetslinjen och så tyst om basinkomst i politiska debatten i Sverige?

Jobb, jobb, jobb ... Visst är förutsättningar för företag och arbetsmarknad (fortlöpande relevant yrkesutbildning, företagsklimat, matchning arbetstillfällen - arbetstagare etc) mycket viktiga för att vårt samhälle ska fungera. Jag saknar dock intresse hos partierna att dessutom skapa handlingsplaner för att hantera konsekvenserna av arbetslivets förändrade villkor enl. ovan. Inget politiskt parti vill officiellt (än så länge?) diskutera ovillkorlig basinkomst som ett radikalt grepp att ge alla ekonomisk grundtrygghet i stället för byråkratiskt kontrollerade och ibland stigmatiserande bidrag.

Inte heller diskuteras arbetstidsförkortning och arbetsdelning särskilt mycket. Och visst är det ibland svårt att dela på jobb - det innebär utmaningar när det gäller organisering och planering.

Som framgår av Birnbaum 2005 (och kortfattat listat ovan) finns det kraftfulla principiella argument för basinkomst, som framförts av många internationella auktoriteter. I svensk politisk debatt avfärdas ideerna. Ett skäl är att här är (solidarisk) arbetslinje och inkomstbortfallsprincipen viktiga grunder för välfärdspolitiken och dess legitimitet. Och basinkomst uppfattas strida mot dessa grunder i så hög grad att den oftast inte ens anses värd att diskutera.

Ett annat argument som framförs mot basinkomst är att en generell, renodlad sådan, som ska vara möjlig att leva på, inte bedöms finansiellt realistisk att genomföra.

I Ståhl 2013 studeras hur basinkomt (medborgarlön) presenterats och diskuterats i dagsmedia år 2000 - 2010. Det konstateras att arbetslinjen som ideologi har en stark position i vårt samhälle. Och att mediernas sätt att presentera området bekräftar denna rådande ideologi, som ju ligger som grund för våra maktstrukturer. Basinkomst får t ex attributen orealistisk, orättvis, omoralisk och bara för lata människor. Arbetslinjen är så självklar att den inte behöver motiveras eller diskuteras.

gp.se 150614: 150613 röstade Miljöpartiets kongress igenom ett förslag att verka för statlig utredning som noggrant utreder vilka konsekvenser en basinkomst skulle innebära. Förslag om att införa basinkomst har brukat avslås på deras kongresser. Nu vill man alltså verka för bättre faktaunderlag. Bl.a. Valter Mutt och Carl Schlyter har drivit frågan.

Mina preliminära amatörmässiga slutsatser om basinkomst i Sverige

Tiden verkar inte politiskt mogen för införande av basinkomst i Sverige. Det ska helst inte bli enbart t ex ett vänsterprojekt för att erhålla legitimitet. Först om problemen med den renodlade arbetslinjen blir ännu tydligare kan tillräcklig jordmån för basinkomst uppstå. Då bör såväl politiska auktoriteter som gräsrötter på både vänster- och högersidan - såväl "realister" som "fundamentalister" - engagera sig.

Att politiskt argumentera för arbetslinjen är enkelt - det räcker nästan med några one-liners för att övertyga. Detta eftersom vi redan har inpräntat att "den som äter måste först arbeta" och denna devis har hittills tjänat oss ganska bra. Att övertyga brett om basinkomst är mycket svårare, eftersom frågan är komplex på flera nivåer: filosofiskt, politiskt, ekonomiskt (jämför gärna Kahnemans modell med system 1 resp. system 2 för vårt tänkande och beslutsfattande). Dels krävs det nya tankar om vad som är viktigt för människan och dels är vi ute på jungfrulig mark när vi försöker ändra välfärdssystemets funktionssätt. Vi anser att vi vet vad vi har men är osäkra om vad vi får.

Kanske kan vi långsamt gå i små steg i riktning mot basinkomst? Detta på ett sätt som inte hotar stora väljargrupper, d.v.s. sådana som "just nu" är insiders på lönearbetsmarknaden (jämför begreppet tvåtredjedelssamhället). Sannolikt bör man börja fokusera mer på andra skattebaser än skatt på arbete för att finansiera basinkomst. Med låg löneskatt är det lättare att hålla marginaleffekter på rimlig nivå. Det vore intressant om man kunde forska mer i svenska förutsättningar för en kompromiss mellan basinkomst och andra fördelningssystem. Kanske kunde man begränsa basinkomstnivån och låta den ersätta i stort sett endast socialbidrag? Och behålla vår omhuldade inkomstbortfallsprincip för arbetslöshet och sjukdom? Både nationalekonomen Andreas Bergh i Bergh 2004 och Birnbaum 2005 verkar vara inne på sådana spår. I Bergh 2004 jämförs egenskaper vid simulering av modeller med enbart basinkomst resp. med basinkomst kompletterad med allmänna inkomstrelaterade socialförsäkringar (enl. inkomstbortfallsprincipen), där alla får betala för en medelrisk. Det visas att det är lättare att få politiskt stöd för den senare varianten. Inkomstrelaterade socialförsäkringar medför i sig en omfördelning från rika till fattiga, eftersom man kan anta negativa samband mellan risk och inkomst (mindre risk för sjukdom om man har hög lön etc).

Jag misstänker att vi förr eller senare måste ompröva vår syn på arbete, bl.a. genom att uppvärdera arbete som inte brukar vara avlönat. Vi behöver en modifierad arbetslinje med mindre piska och mer morot. Vi kanske då också måste börja vänja oss vid tanken att "basinkomst" (eller vad det nu kommer att kallas i framtiden) kommer att behöva bli ett komplement till denna modifierade arbetslinje. Mitt svar på frågeställningen i rubriken ovan blir alltså inte antingen arbetslinje eller basinkomst utan både ock. Skulle en one-liner i den här stilen kunna passa?:

Framtidens välfärd = arbetslinje 2.0 + basinkomst

Jag är inte den som kan konkretisera hur arbetslinje 2.0 resp basinkomst bör se ut hos oss. Många krafter - forskare, nätverk, tankesmedjor, politiker, gräsrötter o.s.v. - hoppas jag kan hjälpas åt att fylla begreppen med innehåll som möter framtidens behov.

Anm. Jag upptäckte vid sökning att "arbetslinje 2.0" redan har använts som begrepp i ett antal sammanhang, där man önskat en förnyelse av arbetslinjen.

Referenser basinkomst

1. Philippe Van Parijs 2001: What's wrong with a free lunch? (recension 2001 av Pierre-Yves Neron). Van Parijs är en belgisk filosof och ekonom och en auktoritet när det gäller basinkomst. Han är en av grundarna till Basic Income Earth Network (basicíncome.org)

2. Andreas Bergh 2004: Basic income - with or without Bismarckian social insurance? Visar resultat för enkla matematiska modeller med förmodat rimliga parametervärden insatta.

3. Birnbaum 2005: Universell grundinkomst och den svenska välfärdsstaten: Mot en ny generation av inkomsträttigheter? Diskuterar politisk gångbarhet för varianter av basinkomst i Sverige.

4. Tabatabai, c:a 2012: From Price Subsidies to Basic Income: The Iran Model and its Lessons.

5. Birnbaum 2013: Basinkomst - ett instrument för rättvisa och hållbarhet? Bra sammanfattning om basinkomst om man bara vill läsa ett papper.

6. Ståhl 2013: Fångade i diskursen - En kritisk analys av hur begreppet medborgarlön presenteras och inte diskuteras i dagspressen (Examensarbete, kandidatnivå).

7. Salehi-Isfahani 2014: Iran's subsidy reform - from promise to disappointment. (Artikeln, som nämns i basicincome.org, kan ev. vara svår att ladda ner.)

________________________________________________

____________________________________________________

Tillägg november 2017: Intensivare debatt på gång?

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, skrev en debattartikel i DN 171111: Basinkomst skulle skapa ett trashanksproletariat. Han betonar - givetvis med rätta - vikten av att noga tänka igenom genomförande (implementering) och konsekvenser. Själv lyfter han bl a fram problemen 1, 2 och 3 som nämnts ovan:

Problem 1: Ekonomiskt genomförbarhet: Basinkomst blir så dyrt att den "sannolikt blir en dödsstöt åt generella välfärdsstaten av nordisk modell".

Problem 2: Politisk genomförbarhet: Basinkomst bryter mot principen om reciprocitet (ömsesidighet), varför "stödet för välfärdspolitiken sannolikt kommer att erodera".

Problem 3: Grundtrygghet kan medföra passivitet: "för 10 000:- kan man leva ett rätt behagligt surfande liv på t ex Balis stränder. Politiska logiken medför press nedåt på basinkomsten varvid ett trashanksproletariat troligen skapas".

Dessutom förefaller han vrida om fördel 1 och 2 (se texten ovan) 180 grader till nackdelar:

Fördel 1: Lika för alla. Detta är en central del av basinkomst. Men, Rothstein: "Grundfelet med iden är just ovillkorligheten."

Fördel 2: Grundtrygghet kan komplettera osäker/låg lön. Kreativa personer kan t ex våga satsa på osäker verksamhet. Men, Rothstein: "ett icke obetydligt antal kommer att försöka öka sin levnadsstandard med "oegentliga" inkomster (droghandel, prostitution etc)".

Jag såg att Andreas Bergh har en essay på timbro.se publicerad 170821: basinkomst-ar-inget-radikalt-forslag/. Kortkort sammanfattat säger han att ungefär samma problem som man skulle ha med basinkomst som ide har vi med den existerande välfärdsstaten, där vi ju inte heller vill att någon ska lämnas att svälta etc.

Några dagar efter Rothsteins artikel kunde jag läsa dessa repliker:

Mats Målqvist, docent i global hälsa, Uppsala, 171113 på dn.se/debatt: Bristande förståelse för fattigdomens förutsättningar. Målqvist säger att argumentet att ovillkorlighet skapar ansvarslöshet är problematiskt m.a.p. människosyn och den bristande förståelsen för fattigdomens dynamik.

Författaren Åsa Moberg, opinionstext i SKL:s tidning Dagens samhälle, 171115: Dags att ge trasproletariatet en basinkomst. Moberg: " ... besynnerligt angrepp mot den enda nya politiska ide som fått fäste i debatten detta århundrade, den om basinkomst utan arbetsplikt. ... Det är dags för försök, med vetenskaplig uppföljning, i Sverige också."

Statsvetaren Simon Birnbaum, 171116 på dn.se/debatt: Fördomsfullt om basinkomst. Birnbaum: "Rothstein ... baserar sin kritik på en svepande beskrivning av vad basinkomst är och vad den syftar till."

Ytterligare några dagar senare, 171119, kunde man se denna österrikiska dokumentär på SVT2: Dokument utifrån: Lön utan jobb (tillgänglig på svt play till 180118):

Flera framträdande personer med varierande bakgrund får uttala sig i dokumentären, bl.a. dessa:

• • tyske entreprenören och miljdardären Götz Werner

  • amerikanske entreprenören och miljöaktivisten Peter Barnes (se not 1)

  • amerikanske statsvetaren och libertarianen Charles Murray

  • amerikanske senatorn Bernie Sanders

  • fransk-amerikanske nationalekonomen och UC Berkeley-professorn Emmanuel Saez (som samarbetat med Piketty)

  • Warren Buffett - världens tredje rikaste man

  • riskkapitalisten Albert Wenger med bl.a. examen i nationalekonomi och datavetenskap från Harward

Några basinkomstrelaterade projekt nämns, t ex Alaska permanent fund, som startade redan 1982 och baserades på olje- och gasintäkter, och ett pilotprojekt i byn Otjivero i Namibia, påbörjat 2008. C:a 26 min in i dokumentären ägnas (i en USA-kontext) c:a 10 min åt resonemang om hur s.k. rent-seeking (intäkter baserade på lobbying från särintressen; termen kommer från iden om jordränta; se not 2) ger "skyddade" företag ökad vinst ("ränta"). Detta minskar samhällets effektivitet, som - hävdar Saez och Piketty - i stället skulle kunnat tas till vara som en ganska väl tilltagen basinkomst.

Not 1. Peter Barnes har bl.a. skrivit boken Capitalism 3.0: A guide to reclaiming the commons.

Not 2. För förklaring av skillnad mellan de två ekonomiska begreppen rent-seeking och profit-seeking, se professor Paul Lillranks text Kapitalismens moral och smörgåsmarknaden.

Övning: För dig som hösten 2017 via massmedias bevakning av #metoo och liknande hashtaggar i sociala medier fått en inblick i hur omfattande sexuella trakasserier från särbehandlade maktmänniskor mot framför allt utsatta kvinnor är, kanske denna fråga kan vara värd att fundera på: Hur skulle tryggheten i form av ovillkorlig basinkomst ha kunnat påverka dessa destruktiva processer?