Se Biomedicinska vs. sociala paradigmet för kort allmän beskrivning av biomedicinska paradigmet. Inspirationskälla nedan är framför allt boken [Frostegård2013], s. 277+. Nedanstående mycket korta sammanfattning speglar den säkert bristande förståelse jag har f.n. Du som är oberoende forskare, vetenskapsjournalist eller ändå har skaffat både bred och djup kunskap i området får gärna hjälpa mig göra bilden (med ungefär samma mängd text) mer balanserad och förenlig med vad man vet eller har välgrundad anledning tro. Ta gärna med faktareferenser (se not 1).
Många psykiska symtom eller syndrom är så vanliga och har en så tydligt ärftlig komponent att de knappast uppkommit av en slump. I stället handlar det antagligen om ett paket av gener, kopplade till personlighet och som har haft (och ofta fortfarande har) överlevnadsvärde. Paketet ger alltså förutom troliga positiva egenskaper även i viss miljö ökad risk för störningar. Ett exempel är det syndrom (grupp av symtom), som i dag brukar kallas ADHD, Attention deficit hyperactivity disorder .
ADHD-diagnosen handlar om svårighet att länge hålla uppmärksamhet kvar på något som andra bestämt ska uppmärksammas länge och/eller att man har ökad aktivitetsnivå och impulsivitet. I skolvärlden skulle det alltså kunna handla om svårighet att hålla kvar uppmärksamheten mot t ex lärarens undervisning eller att slutföra en uppgift - man vill hoppa till en annan syssla. Det vanliga i vår moderna värld är att syndromet beskrivs som ett problem. Dock kan det också vara en tillgång - både för individen själv och för samhället. Förr var det antagligen bra för jägare. I dagens samhälle visar det sig att många med koncentrationssvårigheter blir entreprenörer.
Låt oss här ändå en stund ta fasta på den problematiska aspekten av egenskapskomplexet och kalla den störighet (jämför not 2). ADHD-diagnosen, uppfanns 1980 för DSM-III (amerikanska diagnosbibeln) och är tänkt att tillämpas t ex för barn, som är för störande i den typ av skolmiljö, som samhället anordnat. Att man är mer störig än medel kan givetvis vara kopplat till ens personlighet redan från födseln (alla är inte medelstöriga), men det finns antagligen risk att man kvalificerar sig för diagnosen också genom att vara överbegåvad och bli uttråkad eller för att man har problem hemma. Det är också en mognadssak, barn födda i december får oftare diagnos än de födda i januari, eftersom de födda i december är yngst i en klass.
Låt oss nu anta att barns störighetsgrad följer en normalfördelning (not 3) och att 7 % (7.2 % enl. Wikipedia 2016-10) är så störiga att de kan få diagnosen ADHD (se not 4). Det innebär - kan man räkna ut (se not 5) - att de som ligger c:a 1.5 standardavvikelser eller mer över medelvärdet har ADHD. Dessa barn anses alltså ha en "hjärnsjukdom" (eller kanske en "neuropsykiatrisk funktionsnedsättning") och läkare erbjuder dem piller för att bota dem (not 6). Samhället har alltså bestämts sig för att förändra barnets hjärna i stället för barnets omgivning (vilket skulle vara jobbigare för samhället).
Med dagens kraftfulla datorverktyg och DNA-analysmetoder och genom att samköra gen-data och ADHD-tester för tillräckligt många individer är det i princip inte orimligt utan ganska naturligt att man kan hitta "statistiskt signifikant" korrelation mellan visst paket av gener och ADHD-diagnosen även om kopplingen är mycket svag. P.s.s. skulle man mycket väl kunna hitta korrelation mellan t.ex. mönster identifierade med hjärnskanning och ADHD-diagnos om tillräckligt många individer undersöks. Det som behövs är att ADHD-diagnosen har hyfsad s.k. reliabilitet; se not 7 och not 8.
Men diagnosen ADHD är alltså sannnolikt ingen förklaring som pekar på någon specifik sjukdomsmekanism utan kan ses som en beteckning som kan erbjudas de som ligger ungefär 1.5 standardavvikelser eller mer över medelstörighet.
Att läsa
Jenny Jägerfeld har en kort men insiktsfull krönika i Modern Psykologi nr 1/2013 Inte alltid ADHD som stör lektionen. I nr 10/2016 har hon en annan intressant artikel: Det braiga med adhd, som handlar om att dra nytta av fördelarna med adhd.
_____________________________________________
Not 1. Om du läst en klassisk lärobok i psykiatri, baserad på biomedicinska paradigmet, har du troligen fått en ganska annorlunda typ av förklaring och förståelse av ADHD-diagnosen. Sannolikt har du fått veta detaljer kring olika biologiska hypoteser om nivåer av signalämnen och deras ev. samvariation med diagnosen. Man ställer kanske den smalare frågan "vilka neurobiologiska markörer visar på eller vilka gener orsakar sjukdomen ADHD?" hellre än att ställa lite bredare frågor, t ex "varför har vår historiska miljö format oss med de naturliga variationer vi har?" och "hur kan vi då utforma vårt nuvarande samhälle så att det tar tillvara våra olika egenskaper bättre?"
Not 2. Man kan i stället för att se egenskapen som en negativ störighet beskriva den på ett positivt sätt. Man kan se den som en förmåga att skanna av (t ex hot i) omgivningen i stället för att fokusera på bara en sak i taget. Alltså kunde beteckningen på fenomenet i stället vara t. ex. avskanningsförmåga (hitta gärna en bättre beteckning!)
Not 3. Om antagandet om normalfördelning inte stämmer helt så blir det förstås vissa modifieringar av siffrorna.
Not 4. Jag har inte kollat upp om det finns en diagnos och medicin också för de 7 % som ligger mer än 1.5 standardavvikelser under medelstörighet.
Not 5. Se tabell över kumulativa normalfördelningsfunktionen: z = 1.5 ger att 93.3% har standardavvikelse mindre än 1.5 => 6.7 % har standardavvikelse större än 1.5.
Not 6. Det är inget att moralisera över om en individ i svår situation väljer piller, som utlovar lindring. Däremot kan det vara något att moralisera över om läkare, politik och samhälle är alltför frikostiga med medicin, där vi inte vet långsiktiga effekter. Det ingår bland vetenskapens uppgifter att till alla berörda förmedla objektiv information om (bristande) kunskap och osäkerhet om kort- och långsiktiga effekter. Det är inte heller säkert att det är så lämpligt att auktoriteter är frikostiga med att ge ett barn och dess föräldrar föreställningen att barnet har en obotlig "sjukdom" eller ens "neuropsykiatrisk funktionsnedsättning" i hjärnan för att ett uppskattat värde i en personlighetsdimension (eller ett egenskapskomplex) ligger en viss bit från medelvärdet.
Not 7. Reliabilitet innebär att olika kliniker/läkare/psykologer är överens om (utan att kontakta varandra eller konsultera samma källor) vem - d.v.s. kanske eg. vilka personlighetsprofiler) - som har ADHD eller ej. Detta är inte helt självklart.
Not 8. Korrelation (samvariation) kan alltså med stora studier upptäckas (och vara "statistiskt signifikant") även om den är obetydlig (se begreppet effektstorlek på sidan Vetenskap vs. ovetenskap, not 1, nederst) . Massmedia har en viss tendens att tolka sådana upptäckter som att "nu har man hittat orsaken till sjukdomen/störningen/funktionshindret xx". Detta trots att det eg. oftast handlar om att vi har naturliga variationer, som borde respekteras.