Det var ett tag sen Hofstadters och Sperrys texter (se Tilltrasslade hierarkier ovan) skrevs, men jag misstänker att kunskapen inte gått så jättemycket framåt kring detaljerad mappning psyke/sinne - biofysik för högre mentala funktioner i hjärnan. Säkert har man hittat ytterligare komplexitet i hjärnan (t ex kring gliacellernas funktioner). Och glöm inte neuroplasticiteten med dynamiken mellan olika krafter som är inblandade - det handlar inte om statiska relationer. Även om någon skulle kunna visa att det i princip (i matematisk mening) skulle gå att begripa mappningen mellan neuronnivå och psykisk nivå (jag tror f.n. att komplexiteten är för stor) så går det inte att inom överskådlig tid i praktiken nå fram till begriplig kompilering och dekompilering mellan nivåerna. För att inte tala om svårigheten att tekniskt ändra programmeringen på biologiska, neurala, nivån … Från vilka beteenden och till vilka beteenden? Och vem bestämmer vad som är önskade beteenden?

Provisoriska slutsatser:

Troligen är verkligheten när det gäller högre kognitiva funktioner hos människan så komplex att vi aldrig - varken praktiskt eller teoretiskt - kommer att kunna kartlägga och förstå kopplingsschemat fullt ut (se t ex Jan Scheffels artikel i f&f 2002: Ohanterbara problem). Se not 1.

Om man vill ändra hjärnans psykiska funktioners specifika fysiska korrelat (neuronnivån) förefaller det under överskådlig tid i de flesta fall vara säkrast att göra det via de naturliga accessvägarna till hjärnan d.v.s. väsentligen indirekt via psykosociala nivån. Se not 2.

__________________________________________