Slutsatserna nedan är baserade på en liten studie redovisad som avsnittet Vetenskap, sanning och makt (2016-10). Tro inte på slutsatserna utan se dem möjligen som rimliga hypoteser. Granska helst området själv. Du kan naturligtvis ta hjälp av de länkar och referenser som är angivna i avsnittet men leta gärna upp egna oberoende källor.
Det ingår i vetenskapens uppgifter att
Ett antal faktorer försvårar genomförandet av dessa uppgifter. Problemen har att göra med starka ekonomiska intressen, medias funktionssätt och våra egna - känslomässiga eller andra - svårigheter att sortera upp information och ta emot kunskap.
De starka ekonomiska intressena verkar medföra att det inte alltid är de vetenskapligt och mänskligt mest fruktbara hypoteserna, som man satsar mest forskningsresurser på. "Sanningar", som råder, sprids och påverkar oss i samhället, bestäms inte alltid heller av den kunskap, som tillgängliga forskningsresultat potentiellt skulle kunna förse oss med. Vad som styr verkar vara ekonomiska intressen, auktoritativa etablissemang, majoritetens inrotade föreställningar och ideal och allas vår tendens till lättja och faktaresistens.
Hur kan vi acceptera detta? Verkligheten verkar vara att vi inte vet vad vi förlorar. Vi har heller inte tid att reflektera över och ifrågasätta alla möjliga "sanningar" och kolla upp om det finns alternativa, bättre synsätt. Oftast har vi tillit till de sanningar, som på lättillgängligt sätt serveras oss. Att det kan vara så märker vi lättast om vi tittar på historiska exempel, där vi har viss distans och lite bredare perspektiv.
Ex. homosexualitet
Dåtid: den som är homosexuell är brottsling och bör straffas (fram till ungefär 1944 i Sverige). De flesta tyckte troligen att detta var helt OK eller tyckte inget alls.
Ganska nyligen: den som är homosexuell är sjuk och bör behandlas/botas (fram till ungefär 1979 i Sverige). De flesta tyckte troligen att detta också var OK eller tyckte inget alls.
Nutid: Förhoppningsvis tycker de flesta av oss så här nu: Etiketterna homosexuell eller heterosexuell etc. är irrelevant för att klassificera någon som bättre eller sämre i något avseende. Alla människor ska respekteras lika oberoende av vilken läggning de råkar ha. Alla ska få komma till sin rätt.
Slutsats: paradigmskiften har varit beroende av att ganska få modiga och reflekterande människor orkat träda fram och argumentera.
Det skulle vara intressant att veta hur vi (våra barnbarn) om 50 år ser på de föreställningar vi idag har kring de exempel, som tagits upp i Ex. på ifrågasatta paradigm!
Generella slutsatser
Vetenskapen går framåt stegvis mot bättre kunskap ungefär enl." trial and error"-principer, d.v.s. genom att vissa hypoteser bekräftas och andra vederlägges. Etablerade sanningar (paradigm, diskurser) biter sig dock ofta fast länge. Ibland etableras t.o.m. en mycket osäker hypotes som "sanning" för att ekonomiska intressen tjänar på det - detta trots att vi medborgare ibland verkar förlora ganska mycket på att dessa "sanningar" får verka i samhället. I sundare fall beror det på att både rådande hypotes och ny hypotes är lika osäkra. Men ofta är det alltså andra mindre sunda faktorer som avgör.
Faktorer, som talar för att rådande "sanning" bibehålls, är
Faktorer som talar för skifte till bättre "sanning" är
Psykologiska symtom under krisprocessen, när en individ eller en organisation får information om en uppenbart bättre sanning än den etablerade, skulle grovt förenklat kunna sammanfattas så här:
När vi uttalar oss om vetenskapligt kunskapsläge måste vi alltid vara ödmjuka och inse att det är provisoriskt. Forskning är komplicerad och stöter på fallgropar - inte minst när det gäller sådan där människans tolkningar och subjektiva svar på frågor ska utgöra mätdata (jämför Kahnemans Tumregler och tankefel i avsnittet om Beteendeekonomi). Även en modern och - som det kan förefalla för några av oss - "slutgiltig" sanning är fortfarande provisorisk!
Samtidigt är det givetvis viktigt att kunskapsförmedlare slår hål på desinformationbubblor inuti vilka man i det längsta förnekar uppenbart tydliga handlingskrävande vetenskapliga resultat (exempel klimatfrågan).
Trots alla svårigheter tror jag fortfarande att den systematiska vetenskapliga metoden är den bästa - den enda kända - metoden vi har för att efterhand få bättre och bättre objektiv kunskap (not 1). Och den har i stort sett visat sig fungera. Vetenskapliga resultat har lett till snabb i huvudsak positiv teknisk utveckling, vi förstår globala klimatproblem allt bättre, våra levnadsvillkor har förbättrats med hjälp av vatten & avlopp, medicinska framsteg som antibiotika, vaccin etc.
____________________________________________
Not 1. För att få icke bevisbar (men ändå "sann" i psykologisk mening) kunskap om människans inre liv får vi i första hand gå till oss själva, skönlitteratur skriven av goda författare etc.___________________________________________