I klassisk nationalekonomi förutsattes att människan tar rationella beslut utifrån sina egenintressen. I beteendeekonomi till vardags såg vi att människan inte alltid är så jätterationell. Med hjälp av Daniel Kahneman fick vi en genomgång av människans brister och hur de tenderar påverka hennes egna ekonomiska och andra beslut. I denna del av webbplatsen ska vi lyfta blicken en aning och se hur interaktionen mellan människor/grupper/stater etc påverkar beslut. Jag ska i någon mån försöka tränga in i frågan om hur makt och ojämlikhet påverkar fördelningen av resurser. Förklaringar till hur detta går till fokuserar här på processer och mekanismer knutna till maktrelationer (för annan förklaringsmodell: se fotnot 1 nederst på denna sida). Centrala källor för mig är då dessa tre mycket givande populärvetenskapliga böcker om politisk filosofi, som Per Molander skrivit:
Akvedukten vid Zaghouan: om relationen individ - stat, [Molander1994]
Shulamits väg: om maktrelationer generellt, [Molander1998]
Ojämlikhetens anatomi: om ojämlikhetens natur och politikens möjligheter, [Molander2014]
Själv är jag alls icke samhällsvetare eller politiker men tycker att frågorna i dessa böcker är centrala för även mig att reflektera över. Jag försöker nedan kort förmedla min begränsade förståelse av innehållet men rekommenderar läsning av böckerna. Per Molander har bred och djup kunskap om historia, religion, ekonomi, teknik, matematik etc, som han använder för att underbygga sina teser.
Jag är tacksam för synpunkter både på mindre lapsusar och större missuppfattningar till email@leifklofver.se.
Det här temat innehåller följande undersidor:
Beskriver matematiskt bl.a. spelet "fångarnas dilemma", där två parter kan välja att samarbeta eller inte samarbeta. Mer komplicerad är generaliseringen till flera parter, ofta kallad "allmänningens dilemma". Dessa dilemman kännetecknas av att det som är bra ur individuellt perspektiv är dåligt ur kollektiv synpunkt. Nashs förhandlingslösning (produktregeln) kommer också att behandlas.
Många filosofer och politiska teoretiker har under århundradenas lopp känt sig kallade att utveckla tankar och teorier om sociala kontrakt mellan stat och medborgare.
På 1950-talet hände något. Då inledde filosofer och matematiker ett fruktbart samarbete. Enkla spel som analyserats inom spelteorin visade sig kunna motsvara typiska valsituationer som filosofer jobbat med. Speciellt intressanta är varianter på allmänningens dilemma. Dessa dilemman är i princip tillämpliga i otaliga sammanhang: miljöproblem, budgetprocesser. skattesmitning, facklig anslutning o.s.v. En intressant fråga är hur tänkbara jämvikter mellan samarbets- och avhoppsstrategier (kvalitativt) kan se ut.
Relationen stark - svag part (hur fördelas makt/resurser/nyttor?)
Hur kan jämvikten mellan starka och svaga parter hanteras någorlunda anständigt, t ex mellan individer i familj, mellan anställd och arbetsgivare, mellan företag och företag? Bl.a. kommer det att visas hur en till synes rimlig förhandlingslösning enl. Nash faktiskt leder till att den med starkare position gynnas. Detta tenderar - vid upprepade förhandlingar - leda till instabilitet. [Molander1998] nämner fyra vägar som står till buds för att något så när bibehålla en balans eller integritet: (starkare partens) egennytta, normer och tvång och - som sista utväg - (svagare partens) exit.
Kommer att visa hur ojämlikhet beror på den mänskliga konstitutionen, t ex selektiv perception och hur vi förhåller oss till risker, men dessutom på hur förhandlingsspel utvecklar sig och medför instabilitet. I tekniska system kan man med reglertekniska metoder framgångsrikt hantera instabilitet (med hjälp av s.k. negativ återkoppling etc). Det förklaras hur i princip samma metoder kan användas i samhällssystem - bara man skaffar sig insikter, utnyttjar lämpliga mätverktyg för att observera samhällstillståndet och använder politikens styrmöjligheter på ett konstruktivt sätt.
_________________________________________
Fotnot 1.
Kategoritänkande och/eller maktrelationstänkande som förklaringsmodell?
Som bekant finns det ett vanligt förekommande angreppssätt för att förklara och åtgärda (eller ibland kanske upprätthålla?) maktobalanser och ojämlikhet, nämligen uppdelning i kategorier. Det handlar då om att dela upp människor i mer eller mindre konstruerade grupperingar baserade på t ex genus, "svensk"/"invandrare", etnicitet, religion, språk, utbildningsnivå, klass, med/utan psykiatrisk diagnos o.s.v. I många kulturer är det föräldralösa eller änkor i ingrodda, historiska, patriarkala maktstrukturer, som är uppenbart utsatta. Ofta är det instanser med makt (media, politiker, institutioner med flera), som klistrar på etiketter på de som är utan makt. Kategoriseringar kan förstås vara bra för att statistiskt påvisa obalanser som underlag för vissa typer av politiska beslut. Men det räcker inte för en bra förståelse för hur ojämlikhet uppstår och räcker nog inte heller för att åtgärda dem. Några problem:
En individ kan omfattas av flera kategorier, som på komplext sätt påverkar individens villkor i samhället: Man kan t ex både vara man och "icke-vit" och "svensk" samtidigt eller? (Tydligen har införts ett begrepp intersektionalitet för att visa att man är medveten om detta problem).
Att fokusera på en viss kategori kan kanske vara bra ibland men om det överdrivs kan det också riskera öka ojämlikhet genom att medföra onödiga polariseringar, onödig stigmatisering och lidande och en försvagande identitet, som är svår att komma loss från.
Genom att försöka identifiera och studera grundläggande mekanismer och processer i maktrelationer mellan individer/grupper/.../stater etc. kan man troligen bättre förklara hur maktobalanser och ojämlikhet kan uppstå inte bara mellan kategorier utan även inom kategorier. Och rimligen kan man förklara också t ex varför "stark" individ i "svag" grupp utövar maktmissbruk mot "svag" individ i "stark" grupp. Se utkast om maktrelationer för världsbanken, [Moncrieffe2004]. Där föreslås bl.a. att maktutövning kan delas i två dimensioner och följande fyra varianter:
Öppet med tvångsmedel. Tillämpat t ex av vita minoriteten under apartheid. Kategorisering var en effektiv kolonial teknik. En del grupper fortsätter tro på sin underlägsenhet.
Dolt med tvångsmedel. De med makt kan, bakom scenen, påverkar agendor. Formella el informella institutioner kan påtvinga diskriminerande sociala normer.
Öppet utan tvångsmedel. Makt kan på öppet instrumentellt sätt bygga önskat konsensus.
Dolt utan tvångsmedel. Med underförstått konsensus kan maktrelationer vara så befästa (invanda) att dom upprätthålles oavsiktligt och även omedvetet.
_________________________________________
Länk tillbaka till sidan Om webbplatsen.