Not 16. Analogi dator - hjärna

Analogi mellan hjärnans basala biologi och datorns maskinvara resp. mellan hjärnans psyke och datorns programvara. Begreppen felorsak och feltillstånd



Ingenting styr framtiden så hänsynslöst som en uppbyggd tankeinfrastruktur. Därför är det främst genom förändringar i den som du kan påverka framtiden. Vilket är nästan omöjligt – men ändå sker hela tiden. Bodil Jönsson i boken Guld (2006)
Länkat som not 16 ... hålla isär “felorsaker” och “feltillstånd”. från punkt 7 Några provisoriska slutsatser/ Modell för mental ohälsa på sidan Psykiska variationer. Den senare sidan ingår i sin tur i temaområdet Homo sapiens - informationsbehandling, som infördes på webbplatsen 2019-03.

Här föreslås från en amatör en ansats till tankeinfrastruktur influerad av datalogibegrepp. Avsikten är att försöka förklara de psykiska fenomenen på principnivå och ungefär så enkelt som det går men inte alltför mycket enklare (förenklar man alltför mycket så blir det flum). Självklart finns det diverse detaljer och komplikationer som borde utredas av professionella. Dessutom bör kanske vårddomänen ersätta datalogiska ord med andra icke vilseledande ord men med motsvarande innebörd. Intresserade från professionen kan säkert antingen förbättra eller kullkasta tankarna nedan. Alla är välkomna att ge sina synpunkter till mig.

Både hjärnan och datorn är informationsbehandlande enheter och det kan, som framgått på flera platser i temaområdet, ligga nära till hands att för vissa aspekter relatera till begrepp inom datalogin (detta hindrar givetvis inte att det också finns enorma skillnader mellan en klassisk dator och en hjärna; se t ex sidan Hjärnan - ett neuralt nätverk).

Det föreslås här att man skiljer på dessa tre delar, som dock interagerar i ett och samma system (jämför gärna med figur 1 i Mind-body-problemet/ Tilltrasslade hierarkier):

  1. hjärnans grundläggande biologi el. “maskinvara”, bestämd väsentligen av DNA men prenatalt beroende av initial utvecklingsmiljö och också därefter av bra kroppslig miljö (energi, syre, sömn, frihet från gifter, skydd mot hårda slag o.s.v.)
  2. den miljö i form av kroppsmiljö och yttre fysisk och social miljö, som hjärnan interagerar med via olika gränssnitt mot maskinvaran (och på högre abstraktionsnivå mot “programvaran”)
  3. hjärnans dynamiskt föränderliga logik och data, d.v.s. aktuella kopplingsschema, “programvara” el. “psyke”, genererat och ständigt uppdaterat väsentligen via självinlärning från miljön (viss basal programvara finns från början. Denna beror på miljö som tidigare generationer exponerats för och som är bevarad i DNA)

Men dessutom bör man skilja på:

    • felorsaker (*) som finns i maskinvara eller miljö
    • störande information, feltillstånd, som genereras i psyket/ programvaran, p gr av felorsaker

Anm: Ovan angiven struktur är kompatibel med den s.k. sociala modellen (eg. sociopsykobio-modellen, där social interaktion tillmäts signifikant betydelse). Den dominerande biomedicinska modellen, som tillämpats när man under senare decennier studerat psykisk ohälsa, verkar ungefär innebära att man approximerat bort del 2 (miljö) och - i reduktionistisk anda - bakat ihop del 1 och del 3 som en enhet, "hjärnan". När det gäller därvid gäckande felorsaker har synsättet lett till att man fokuserat forskningsresurser på att försöka hitta enstaka felaktiga gener och numera korrelerande kluster av gener. Se t.ex. Anpassning till miljön/ Tvillingstudier - att lita på?/ Men genanalys då?

Några vill gärna fortfarande hålla fast vid reduktionistiskt perspektiv och betona att både grundläggande biologi, här kallad “maskinvara” och programvaran är biologi. Och nog finns det kopplingar mellan biofysisk neuronnivå och den högre abstraktionsnivån med specifika ideer, tankar och känslor etc. Men denna detaljmappning mellan nivåerna är (förutom för vissa enkla in/ut-funktioner etc.) obegriplig för människan och det vore t.v. slöseri med resurser och självbedrägeri att tro att man inom överskådlig tid kan förstå och reda ut den.

Se vidare andra delar av temaavsnittet H sapiens informationsbehandling, t.ex.

Observera att baserat på ovanstående finns det definitionsmässigt knappast några biologiska sjukdomsorsaker i programvara/psyke (**). Däremot kan det givetvis finnas störande “feltillstånd” men dessa är orsakade av fel i biologi/maskinvara eller i kroppslig eller extern miljö. Hittar man (man = troligen en somatiskt skolad läkare eller forskare med intresse för hjärnan) sannolika specifika biologiska sjukdomsmekanismer eller skador, bör dessa ge namn åt den då eg. somatiska sjukdomen eller skadan. Detta är ett stort område i sig. Exempel: Alzheimer, vaskulär demens, tumör, neurologisk eller endokrinologisk sjukdom, syfilis, abstinenssymtom och skador p gr av droger och läkemedel (t.ex. NIDS (neuroleptikainducerat bristsyndrom). Finner man (man = troligen personer med psykologisk och social kompetens) efter grundligt utförd undersökning sannolika psykosociala huvudorsaker (d.v.s. på olika sätt alltför stressande faktorer i interaktionen person - miljö; det gäller inte bara övertydliga fall som PTSD) så tar man fasta på dessa och vidtar ansvarsfulla åtgärder (så långt möjligt “omprogrammering” av drabbad person och/eller social miljö). Hittar man inga troliga medicinska orsaker till ohållbart lidande så ger man lämpligen ingen skadlig medicinsk diagnos till den person som drabbats, som villkor för samhällets stödåtgärder. Det viktigaste är ett funktionellt socialt nätverk, som kan respektera och empatiskt stödja resp. person att få leva sitt liv utan att mer än nödvändigt bli betraktad som “behandlad”.

Ex 1. Underfunktion i sköldkörteln är en systemisk endokrin sjukdom, som kan ge många olika symtom inkl. kognitiva och affektiva symptom, t ex svårighet att uppleva glädje. Närmast folksjukdom, som ej alltid tas på allvar. Troligen stort mörkertal. Om man har hittat felorsaken baseras namnet på diagnosen på denna och kallas hypotyreos. Behandling består i väl inställd dos av hormon (oftast syntetiskt; Levaxin).

Ex 2. PTSD och demens kan innebära likartade symtom. Men det handlar om helt olika slags orsaker och det är mycket viktigt att inte förväxla dem. Demens är enl. dagens kunskap en sjukdom med biologiska felorsaker och den går inte att bota. PTSD är ett feltillstånd, vars felorsak är svår stress. PTSD kan man behandla via den naturliga kanalen till hjärnan, dvs psykosocialt. Det går att - och man bör göra det så fort som möjligt - i trygg miljö och på ansvarsfullt sätt plocka fram det svåra minnet, prata om det, och lagra tillbaka det med balanserande tilläggsinformation (plats, tid, omständigheter, perspektiv etc.). Lyssna gärna på Frida Johanssons föredrag, Anhörigriksdagen 2017: När kriget är det enda jag minns (38 min)

Hela systemet - inte bara hjärnans biologi - måste alltså förstås för att man framgångsrikt ska kunna hantera svåra livsproblem. Med lämpliga begrepp är det lättare att resonera på ett adekvat sätt. T ex så här:

Åtgärdar man relevanta felorsaker, så kommer oftast feltillståndet “automatiskt” att försvinna via den ständigt pågående naturliga programmeringen, d.v.s. inlärningen (och därmed omlärningen) via miljön. Åtgärdar man inte viktig felorsak så bibehålls feltillståndet. I svåra fall har feltillståndet en tendens att vara “stabilt”, dvs vara svårt att få bort trots eliminerad felorsak. Dock bör man anstränga sig att försöka eliminera feltillståndet den naturliga psykosociala vägen - på programvarunivån. Annars kanske man alltför ofta försöker ta den tveksamma genvägen att ändra programvaran/psyket direkt på maskinvarunivån, vilket riskerar förvärra feltillståndet eftersom människan ju inte förstår mappningen och använder för trubbiga, för dåligt förstådda och ibland för våldsamma eller under för lång tid applicerade medel. Det blir också fel om man väljer att tolka kvarstående feltillstånd som om det funnits en orsak i form av en redan från början existerande genuin psykisk sjukdom, som manifesterat sig (eftersom en sådan företeelse sannolikt inte finns). När man väljer att kalla ett besvärligt tillstånd för “sjukdom” (“störning” är i så fall ev. lite bättre ord) så riskerar det medföra felaktiga föreställningar och behandlingar. Verkliga sjukdomar (d.v.s. biologiska felmekanismer i hjärnans "maskinvara" eller övrig kropp) och motsvarande diagnoser bör alltid så långt möjligt ges namn baserade på felorsaker.

Ex 3. “Sjukdomsinsikt” eller vad? (Se not 14 om vad “schizofreni” - enl. tillgänglig kunskap hos seriösa forskare - väsentligen verkar vara och inte vara.) För den som fått diagnosen “schizofreni” anses det inom biomedicinen viktigt att ha “sjukdomsinsikt” och att ta sina mediciner. Begreppet “sjukdomsinsikt” bör kanske här ersättas med “insikt om sina stressreaktioner” (d.v.s. sitt stressrelaterade tillstånd) och omgivningen bör kanske skaffa sig insikt om vad “schizofreni” i verkligheten står för och ibland också insikt om egna psykiska variationer.

Ex 4. Analogi med vanlig dator. Om det blir fysiskt fel på ett halvledarminne som stör datorns beteende så anser vi inte att det fanns fel i programvaran. Och det är inte programvaran som behöver konstrueras om utan maskinvaran som behöver åtgärdas. Är det å andra sidan fel på programvaran så löser vi det inte genom att försöka tvinga fram en ändring direkt på korresponderande elektronströmmar och -laddningar etc. Vi låter programmeraren göra programändringar på (dator-)språklig nivå.


(*) Observera att prefixet “fel” är ett arbetsnamn. Det kanske borde ersättas av ett ord som låter mindre kategoriskt. Kultur och bedömningar påverkar ju här vad som bör anses vara mer eller mindre “fel”. Kanske problemorsaker och problemtillstånd?(**) Ungefär samma slutsats som ovan drar, som jag förstår det, en professionell person, Hans Kaatari, dock utan att introducera analogi med datalogiska begrepp. Se [Kaatari2012]. ._________________________________________
Tillbaka till överordnad sida: Psykiska variationer____________________________________________________
En gediget flertydig och vag begreppsbildning är trots allt en garanti mot vederläggning och ibland också en plattform för berömmelse.[Persson&Sahlin 2013], s 18.